I dag var jag med Johan till tandläkaren,bara vanlig undersökning och kontroll.
Jag själv hatar att gå dit,får rysningar längs ryggraden bara jag kommer innanför dörrarna,bara tandläkarrocken och den speciella doften får mig att må pyton.
Man kan tro att rädslan ska avta med åldern,men icke det blir värre desto äldre jag blir.
Som förälder får jag heller inte visa mina barn hur illa jag tycker om detta ställe,det gäller att hålla sig lugn och sansad vid dessa besök och jag tror att jag har lyckats med det under årens lopp för ingen av mina barn känner någon rädsla,och tack o lov för det för det är ingen höjdare att sätta sig i tandläkarstolen när man är stel av skräck.
Kanske hör det ihop med hur jag upplevde besöken som barn,då var det inte frågan om att lirka eller prata lugnt med ungarna,barnpsykologin var nog inte uppfunnen då,nej gapa stort,var tyst och sitt still var det som gällde då.Usch!tvi vale vad jag avskyr att besöka tandläkaren.