I em var jag hos Helena och jag måste bara få berätta om hennes lilla kattunge,så himla söt och mysig.
Helena tog hand om denna lilla föräldralösa katt som skulle avlivas för några månader sedan.
Mamman var puts väck och några små ynkliga kattungar låg i husgrunden hos en vän till Helena.Alla var rådlösa om vad som skulle göras med ungarna.Helena tog en av dom.
Hon var snuttig och i behov av värme och ömhet,Helenas hund Sina tog genast på sig rollen som mamma.
I dag några månader senare är katten välmående och har vuxit på sig rejält.
Grejen är att katten tror verkligen att hon är hund,inte så konstigt kanske med tanke på att Sina uppfostrat henne.
I dag kom den lilla kissungen ut ur vedboden med vad jag trodde va en råtta!Titta Helena tjoade jag,hon har fångat sin första råtta.Helena skrattade,råtta?nej det är en träpinne.Va! en träpinne,ja det var just vad det var,hon tar inte råttor hon fångar träpinnar precis som mamma Sina gör.Snyggt och prydligt bar hon hem träpinnen till altanen.
På nätterna när Sina skäller för att hon tror att det finns oönskade besökare på tomten jamar också katten,Vof,mjau,vof,mjau är vad Helena hör.
Kära nån jag vet inte om jag ska skratta eller gråta,en katt som tror att hon är en hund,hur ska detta sluta!