I dag sprang jag på en vän nere på byn,vi pratade om allt mellan himmel och jord och även att blogga.Denna vän är inte med i bloggsvängen men tycker om att läsa o har även funderingar på att starta en blogg.Men i dag var hon fundersam till sitt beslut,anledningen är att hon är urkass på att stava,tydligen har någon eller några gjort sig lustiga över detta handikapp,självklart blir jag upprörd bloggen är till för alla.

Jag är själv en av dessa som stavar som en kråka och eftersom detta tycks vara ett problem tänkte jag berätta om varför jag är dålig på denna sak.

I skolan var jag en klippa på svenska och rättstavning,det var min starka sida.Men livet kan förändras fortare än vi anar.

För snart 2 år sedan fick jag en hjärnblödning ,hela min vänstra sida blev förlamad ,jag blev bättre,har tränat som besatt både psykiskt och fysiskt för att kunna behålla det som finns kvar Jag har i dag en nedsatt muskelstyrka,dålig motorik,fördröjning på nervimpulser och jag stavar dåligt,har tappat sättet att kunna se om ett ord ser rätt ut,att blogga är ett sätt att hålla igång det som finns kvar,min läkare tycker att jag gjort framsteg i både skrivandet,sättet att se orden,mitt minne har också gjort ett kliv framåt och även min fumlighet i vänster sida är stabil.

Korsord och bloggande är min sjukgymnastik,jag skriver för min egen skull inte för att göra andra nöjda.

Jag blir upprörd för att en osäker,sjuklig människa inte ska våga sig in i bloggvärlden utan att bli hånad.Jag står vid din sida o peppar dig ,det vet du trots dina stavfel.Lycka till! Kram