Har just tittat klart på dokumentären"Den nya Cinna"och känner självklart igen mig i mycket.
Att drabbas av stroke förändrar hela ens liv men jag hade turen att klara mig "bättre" än Cinna,på mig tog det vänster sida så jag klarade talet,språket och orden,men visst är det mycket jag känner igen,att inte ha styrkan i min vänstra sida ,att inte ha balansen,att vara glömsk.
Vid minsta stress glömmer jag och blir vilsen,stora folksamlingar med mycket prat och många intryck är också jobbigt då blir jag okonsentrerad och glömsk.
Därför mår vi strokepatienter bäst av invanda,lugna,och avstressade miljöer.
Men jag är glad ändå,varje litet framsteg är ett plus och ett åt rätt håll,glad att dom jag älskar finns här,glad att jag har mina vänner,glad att jag får vakna varje morgon.
Självklart är jag glad och tacksam,jag har ju fått en andra chans!!!!!
Ps jag vet att min stavning blivit sämre efter stroken,ser inte hur ordet ska se ut,men det får ni ta!!!
Sänder en varm tanke och hälsning till Cinna och önskar henne lycka till i livet.