Det blev ingen målning iförmiddags men det gör ingenting,fick telefon från en kär vän som ville komma,Oh så glad jag blev.Maritha och jag har känt varandra i 34 år,vi umgicks familjevis,barnen lekte och gick i samma klass.Pga ändrade förhållanden i familjen och därav flytt ses vi numera inte så ofta,någongång varje sommar men vi har alltid under årens lopp haft tät telefonkontakt.I dag kom hon och då rinner timmarna iväg,fikade,pratade och åkte till Helena för att hälsa på.Det är så mycket vi måste hinna med att prata om,dåtid,nutid,framtid,barn,barnbarn.Vi känner varandra så väl känner oftast när något är tungt el galet,ringer varandra när den ena av oss såväl behöver.Konstigt!
Hon är min älsta och bästa vän,vid varje möte känns det som om vi sågs igår,det är vad jag känner äkta och ömsesidig vänskap som varar livet ut.
Vi ska ses senare i veckan igen men nu är det dax att greppa penseln......