Det kan vara gjort i ett litet nafs att hamna i deras situation,flertalet av dem har haft ett välbetalt arbete,fin villa,fru,barn.
Allt kan slås i spillror fortare än vi anar,att leva här och nu är ett spel och ibland har man oturen att förlora allt.
Jag är såå tacksam att jag har tak över huvudet,mat i min kyl och ved att elda med,ett arbete,vad mer behöver jag........Nej faktiskt ingenting mer.
VAR NÖJD OCH GLAD FÖR DET DU HAR ,VEM VET HUR LÄNGE DET FINNS KVAR.......
Hej Anette...Jag håller med dig, det behövs inte så mycket för att stå utanför....Välfärds-
SvaraRaderaSverige......Ibland har man tur och ibland otur.
Vem som helst kan hamna där.....Kram Anita
Jo visst är det så,lyckliga oss som är på rätt sida Kram
SvaraRaderaDet är verkligen hemskt hur det har blivit! Välfärden inte längre menad för alla och medmänskligheten är tydligen påväg att utrotas? Allt man behöver göra är att tänka sig in i den situationen, hur det skulle kännas att inte veta vart man ska sova i natt, när det är 10- 15 minusgrader ute? Alla borde vara garanterade tak över huvudet, värme och mat. Vad skulle hända om alla frivilligaorg och kyrkorna inte fanns? Vad är nästa steg? Ska alla som inte är kapabla att ta hand om sig själva, slängas ut på gatan? Att jobba som politiker borde vara ett "lågavlönat" jobb, som man väljer för att man känner ett "kall" och inte ett jobb man gör för att tjäna stora pengar. Det finns så många andra oumbärliga yrken, där lönen är låg, men folk väljer dessa yrket ändå. Sverige skulle stanna utan alla dessa människor och vad gör våra folkvalda för att tacka dem? Försämrar sjukförsäkringen, a-kassan mm mm. Tänk om det fanns fler som dig, Anette? Med ett stort varmt hjärta <3
SvaraRaderaKram på dig! //Sussi
Hej Sussi ja det är hemskt,om du visste hur arg ja varit såå många gånger,men vad hjälper det vi svaga som inte hörs el syns,vi kan skrika oss hesa av avsky,ingen hör oss.Men jag brukar tänka att om inte vi,du,jag och flera med oss fanns då vore allt bara nedgång,vi har i alla fall styrkan och viljan att förändra,någon gång måste vi väl ändå höras.Kramiz
SvaraRadera