I dag var Fia och jag till USÖ,det gick bra hoppas vi,undersökningen tog 1timma o en kvart under tiden satt jag i väntrummet och löste korsord,jag älskar att lösa korsord Hmm håller nog på att bli till åren,nåväl det känndes i magen att sitta där har själv tillbringat många timmar i just det väntrummet efter en stund kom en tjej lite yngre än mig och slog sig ner,hon kom akut från Karlskoga ,hennes högra arm var förlamad,benet släpade när hon med personalens hjälp tog sig fram,tyckte så synd om henne kände så väl igen mig,för 2 år sedan såg jag likadan ut fast det var min vänstra sida som var förlamad,kunde känna hennes oro och frågor ,vad är det som händer med mig?Nyss var jag pigg och allert,nu är jag förlamad,känslan går inte att beskriva den är hemsk.
I dag 2 år senare så syns det nästan inte att jag haft en hjärnblödning,dom som vet kanske ser men annars har jag med mycket envishet och vilja repat mig bra.
Jag har med tiden lärt mig hur jag ska gå för att inte släpa benet,tränar finmotoriken med att plocka knappar,ja man får vara uppfinningsrik och envis för att komma igen,jag hade så gärna vilja säga henne allt detta men just nu var hon i chock och jag kände henne inte så jag la ner mina tankar,dumt ja kanske.
För övrigt har dagen varit bra var hos Camilla på fika,hämtade Fia efter jobbet,hämtat Johan och för en stund sedan kom min stora kärlek hem,konstigt hur livet kan te sig,har genomgått en massa skit sista åren men det bästa och det positiva är att jag mött Peter han är mitt allt,mitt ljus i mörkret,min trygghet,min kärlek.
Han är min och mina barns Allt,någon annan önskning om framtiden har jag inte,jag är Kär,lycklig och glad.
Ha det gott och var rädda om varandra........