Det här med jul är blandade känslor en del älskar det andra känner inte alls för det.
Satt i kväll och läste några av mina anteckningar från "förr"Så här löd min och min nu vuxna son Niklas diskution för tio år sedan.
Det är fyra veckor kvar till jul
Ännu en gång frågar jag min tonåring vad han önskar sig till julklapp.
Nä,vet du morsan jag vet ingenting '
Jo visst en ny dator eller en ny bil skulle sitta fint men annars vet jag ingenting.
Jag tycker inte alls att det känns som om det är julsnart,det är inget jag ser framemot längre,jo det är klart skinkan och köttbullarna,det är ju gott.
Men jag längtar inte,inte så som jag gfjorde när jag var liten.
Jag förstår precis vad han menar,det är lite sorgligt.
Det var så mysigt när ungarna var små,att se deras förväntan inför denna dag.
Redan i November började den långa väntan.
Var ni bråkiga sa jag alltid nu får ni vara snälla,tänk om tomten ser att ni bråkar.
Önskelistan ni skrev i god tidföre jul och som vi tillsammans gick till skogen o la på en stubbe till tomten.
Adventskalendern som ni var dag följde på tv.
Den där pirrande känslan i magen som ni hade och som tilltog för var dag ju närmare julafton man kom.
Adventsljusen som ni kivades om att tända.
Julbaket som var så viktigt för er,lussebullar,pepparkakor.
När det blev dax att ta fram julpyntet,juldukar,och dom röda gardinerna ville ni alltid vara med.
Julgranen som skulle kläs ett par dagar innan julafton,det ville ni ungar alltid göra.
Kvällen innan julafton var ni alltid på helspänn.
Ni hängde upp era strumpor och hade svårt att somna den kvällen.
Det var härligt att se er på julafton,spända och förväntansfulla,och när tomten kom med era klappar,att se er då var en fröjd för ögat.
Nu är ni snart vuxna och julen för er är bara god mat och bra tv.
Det är lite sorgligt och jag saknar den tiden  men jag förstår vad du menar när du säger att du inte ser fram mot jul,inte som när du var liten och hade den där pirrande känslan inom dig.
Tack o lov har jag i dag barnbarn så julmysteriet kan få leva vidare.....